Det svenska anställningsskyddet, som det är utformat i lag och avtal, där turordningen vid uppsägningar grundas på anställningstid snarare än kompetens för arbetet är skapat under efterkrigstidens industrisamhälle. Under lång tid har det fungerat väl. Men det blir allt sämre anpassat till dagens kunskapssamhälle. Den anställdes utbildning och personliga kompetens kan vara avgörande för ett företags möjlighet att klara förändringar och även vara avgörande för arbetstagarens möjligheter att klara sig bra på arbetsmarknaden. Om anställningsskyddet ska kunna bestå i dagens arbetsliv med snabbare strukturförändringar och större rörlighet måste det moderniseras. Ett intressant exempel att dra lärdom ifrån är Danmark, där flexiblare arbetsrätt och mer fokus på kompetens kombineras med ett mer generöst ersättningssystem.
För att modernisera den svenska modellen krävs en rad olika förändringar som bör ses i sin helhet. Folkpartiet föreslår att turordningsregler vid uppsägningar ska finnas kvar i Lagen om anställningsskydd (LAS) men att turordningen ska grundas på den anställdes personliga kompetens. LAS ska även i fortsättningen vara dispositiv, vilket betyder att arbetsmarknadens parter är fria att själva avtala om hur turordningsreglerna ska utformas inom sin bransch. Arbetsmarknadens parter bör avtala fram lämpliga kriterier för hur kompetens ska värderas i turordningen inom varje bransch. Om parterna inte kan enas om lämpliga kriterier anser Folkpartiet att det kan det bli aktuellt med lagstiftning om att turordningen i LAS ska grundas på kompetens enligt den bedömning som arbetsgivaren gör.
Inom vissa områden finns redan idag i avtalen mellan parterna kompetens med som en avgörande faktor vid fastställande av turordningslistan. I till exempel det omställningsavtal som finns tecknat mellan Svenskt Näringsliv och Privattjänstemannakartellen (PTK) finns möjligheten att på lokal nivå vid uppsägningar på grund av arbetsbrist ta större hänsyn till företagens behov av kompetens än vad som medges i lagen. Avtalet innehåller också extra resurser för att stödja de uppsagda medarbetarna i omställningen. Detta pekar på att det finns ett reellt behov på dagens arbetsmarknad av att ta mer hänsyn till kompetens.
Vi i Folkpartiet tycker också att det är mycket viktigt att arbetsgivarna i samband med att anställningsskyddet moderniseras avsätter större resurser för omställning. För att stimulera livslångt lärande bör den anställde och arbetsgivaren kunna avsätta medel till kompetenssparande. En modell för detta är förslagsvis att det avdragsgilla pensionssparandet breddas till ett ”pensions- och kompetenssparande” och att beloppsgränsen för det avdragsgilla sparandet höjs.
